Paret adopterade pojken som blivit övergiven av sina biologiska föräldrar och som flyttats från fosterhem till fosterhem. 

 – Jag har aldrig haft riktiga föräldrar. Jag har väntat hela livet på att behandlas så här, säger pojken till Love What Matters.

Casey Douglas från Texas visste att hon aldrig skulle kunna få biologiska barn och hennes man accepterade att de aldrig skulle få egna barn.

Kort efter de gifte sig började Casey och sin man volontärarbeta i kyrkan. De  jobbade med barn som levde i ogynsamma förhållanden, flera av dem bodde i fosterfamiljer och fosterhem.

Efter tre år som gifta, när Casey var 24 och maken 26, började de fundera på adoption. Något som nästan hela deras omgivning vad starkt emot.

Omgivningen tyckte att de skulle ha biologiska barn först, innan de försökte adoptera. För att tydligt visa omgivningen att detta var vad de ville valde Caseys man att genomgå en vasektomi.

Något som upprörde omgivningen ännu mer var att Casey och maken endast ville ha barn som var 13 år eller äldre. 

Trots omgivningens starka motsättningar till deras vilja valde paret att ansöka om att få adoptera. Efter 9 månader var pappersarbetet klart och när de skulle träffa sin socialarbetare sa hon: ”Så, ni är de som vill adopera tonåringar… är ni galna?”

Under mötet diskuterade de olika barn som var möjliga att adoptera. Precis innan de gick, frågade kvinnan om de kunde tänka sig att vara fosterföräldrar. Varpå de svarade att de helst ville få adoptera ett barn, men att de kunde erbjuda sig om det var kris.

Det visade sig att en 16-åring akut behövde ett hem och paret tvekade inte en sekund.

Tre timmar senare träffade de pojken och samma tillfälle som Casey såg honom visste hon att det var hennes son. Kärleken som hon kände för honom var obeskrivlig, skriver kvinnan själv på Love What Matters.

Pojken var nästan 17 år gammal, väldigt smal och hade en ryggsäck som var full med smutsiga kläder.

 – Min son blev övergiven på sjukhuset av sin biologiska mamma. Varken namn, höjd eller vikt fanns på födelsepapprerna. En vecka efter förlossningen hittade man hans familj. Pojken uppfostrades av sin mormor fram tills han var 11, sedan blev hon svårt sjuk, förklarar Casey.

Följande fem år fick Casey spendera med att förflyttas från den ena fosterfamiljen till den andra. Han blev otroligt illa behandlad och det verkade som om alla hade gett upp hoppet om honom.

När pojken kom hem till Casey gjorde de allt de kunde för att ordna sitt hem så att det passade honom. Pojken var inte lätt att ta hand om. Hela sitt liv hade han blivit sviken av vuxna, och han var rädd att det skulle ske igen.

Sakta men säkert började han ändra sig och blev mer och mer trygg i familjen och i sig själv.

Den 10 januari, efter otroligt lång längtan fick familjen äntligen adoptera den nu 18-årige pojken. Nu drömmer han om att kunna gå högskola och bilda en egen familj!

Casey och maken hoppas att de kan adoptera fler barn senare i år. Vilket fint par, och nu även otroligt fina föräldrar!