”Det var bättre förr”, är ett välanvänt uttryck som många har haft i sin mun flera gånger.

I vissa fall var det bättre förr, men som vi alla vet har utvecklingen också gått framåt till det bättre i somliga ärenden.

Men i vad vi kan ana är en fiktiv historia, som började spridas världen över för drygt två år sedan, får vi vara med om en diskussion som sannerligen är tänkvärd.

Historien publicerades på Facebook och handlar om hur en kassörska hånar en äldre dam för sin miljöomedvetenhet, men damen vägrar ta emot påhoppet som hon får och bestämmer sig för att svara på ett helt klockrent sätt.

Historien har sin början att den äldre damen närmar sig kassan för att packa upp sina varor, betala och gå hem igen.

Damen möts då av en oväntad kommentar från den betydligt yngre kassörskan, som menar att kvinnan borde ha tagit med sig egna kassar att packa varorna istället för att köpa nya ”då de är dåliga för miljön”.

Kvinnan bad om ursäkt till den unga tjejen och förklarade:

– Vi hade inte dessa ”gröna saker” på min tid.

Någon förståelse tillbaka möttes dock inte kvinnan av. Istället gick den unga tjejen bakom kassan till en ny attack.

– Det är just det som är problemet idag. Din generation bryr sig inte tillräckligt om att rädda vår miljö för kommande generationer.

Den äldre damen såg först inte denna kommentar komma och blev lite förvånad. Samtidigt som hon ännu en gång bad om ursäkt, bestämde hon sig för att ge den unga kassörskan en utförlig förklaring – och ett klockrent svar på tal.

– Förr så återanvände vi våra mjölk-, läsk- och ölflaskor. Vi tog med dem till affären och butiken skickade dem tillbaka till tillverkarna som tvättade och steriliserade glasen innan de fylldes igen och åter kunde säljas i butikerna. På det sättet kunde man använda flaskorna om och om igen. De var verkligen återvunna. Men vi hade inte den här ”gröna grejen” på vår tid, förklarade den äldre damen innan hon fortsatte:

– På den tiden packades våra varor i bruna papperspåsar i affärerna, och dessa kunde vi sedan återanvända till massor av olika saker, och det dessutom flera gånger. Jag minns att vi, förutom till affären, framför allt använde de här bruna papperspåsarna som bokomslag för våra skolböcker. Det var för att säkerställa att den offentliga egendomen som skolböckerna var och är inte skulle bli förstörda av det vi kladdade på dem. Och på det sättet kunde vi också rita och skriva hur mycket vi ville på de där bruna omslagspapperna, och dessutom göra dem personliga på ett roligt sätt.

Men visst, du har rätt. Visst är det synd vi inte hade den där ”gröna grejen” på min tid, tillade kvinnan ironiskt.

Kassörskan började bli allt mer förvånad över vilket svar på tal hon fick på sin någorlunda syrliga kommentar, men innan den unga tjejen hann säga något mer – fortsatte den äldre damen att ge exempel.

– Förr hade vi en tv eller radio i huset. Inte en tv i varje rum. Och tv:n hade en liten skärm, ungefär som en näsduk snarare de som är lika stora som vissa delstater. Samtidigt blandade vi och rörde om våra grytor och annat i köket för hand. Vi hade inga elektriska maskiner som kunde göra allt detta för oss. Jag minns också när vi skulle skicka iväg något bräckligt med posten eller flytta tallrikar och annat ömtåligt. Då använde vi oss av gammalt tidningspapper som skulle skydda detta, i stället för de här plastbubblorna som finns i dag. I trädgården behövde vi inte använda oss av bensin för att klippa gräset med en gräsklippare – vi använde oss helt enkelt av våra egna muskler i stället. Vi tränade genom vårt arbete och vardag, och behövde gå till ett gym för att vandra på ett elektriskt löpband som drar ström.

– Men visst, du har rätt. Visst är det synd att vi inte hade den här ”gröna grejen” som ni har i dag, tillade kvinnan ännu en gång bara för att förstärka sin tes.

Ögonen blev bara större hos kassörskan, samtidigt som den äldre damen fortsatte.

– På den här tiden brukade folk ta spårvagnen eller en buss till jobbet, samtidigt som barnen cyklade eller gick till skolan i stället för att använda sig av sina mammor som en 24-timmar taxiservice med sina stora bilar som kostar lika mycket som ett hus gjorde innan den här ”gröna tiden”.

Kvinnan packade ihop sina varor och lämnade mataffären innan kassörskan, som hade blivit stum av förvåning, hann säga något ytterligare.

Nu anar vi att denna historia är påhittad, men den har ändå ett väldigt tänkvärt budskap.

Det kan vara lätt att attackera äldre människor för att de inte är tillräckligt miljömedvetna, men vad betyder egentligen att vara miljömedveten? Det finns så många aspekter att ta in i dessa påståenden, att man bör vara mer eftertänksam innan man går till attack mot någon främling.

Som ung människa ska man absolut inte underskatta en äldres livserfarenheter.