När Victoria Arlen var 11 år drabbades hon av en mystisk sjukdom som lämnade henne i ett vegetativt tillstånd. Läkarna trodde aldrig att hon skulle vakna upp, men bara några år senare har hon motbevisat alla tvivel!

När man får höra Victoria Arlens historia skulle man nästan kunna tro att det är en manusförfattare som har knåpat ihop den otroliga historien. 

Hon var en energisk liten tjej, som älskade att idrotta och var väldigt aktiv. Men när hon var 11 år gammal så drabbades hon plötsligt av influensaliknande symtom, och svimmade flera gånger, berättar hon själv på ESPN.com.

Bara två veckor senare var hon förlamad från midjan och nedåt, och läkarna stod handfallna. Hennes kropp stängde av sig successivt, och till slut kunde hon inte prata, äta eller röra sig. 

Hon hamnade i ett vegetativt tillstånd, och den lilla energiska flickan som hon en gång varit var nu bara som ett skal. Hon fick sondmatas och läkarna meddelade att det skulle vara osannolikt att hon skulle kunna återhämta sig. 

Koma i 4 år 

De kommande åren blev tuffa för föräldrarna. De inredde ett rum i sitt hem, där de vårdade Victoria, och vägrade lyssna på läkarna som tyckte att hoppet var ute. 

Efter två år i koma hände dock någonting. En liten, liten förbättring, och hon vaknade upp, men kroppen ville fortfarande inte lyda. Hon kunde höra och uppfatta allting omkring henne, men kunde inte kommunicera med sin familj. 

Ingen visste ännu att hon vaknat, och hon var fånge i sin egen kropp. 

– Men mina föräldrar trodde på mig. De inrättade ett sjukhusrum i vårt hus i New Hampshire och tog hand om mig. Mina tre bröder – jag är en trilling och vi har en äldre bror – pratade med mig och höll mig i handen och berättade vad som hände utanför mitt rum. De fick mig att slåss och bli starkare. De visste inte att jag kunde höra dem, men jag hörde allt, säger Victoria till ESPN.

Vid den tidpunkten hade läkarna hittat orsaken till hennes tillstånd. Två separata autoimmuna diagnoser som orsakade en svullnad på hennes hjärna och ryggmärg. 

Men Victoria var fortfarande en fånge, och kunde inte kommunicera med omvärlden. Men så en dag, fyra år efter insjuknandet, fick hon ögonkontakt med sin mamma. Det var början på en rad små förbättringar, och hon började komma tillbaka. 

Ljuden blev till ord, ryckningar blev till rörelser, och hon kunde börja äta normalt. 

En sak var dock densamma – hennes ben fungerade inte. Alla läkare sa till henne att det bara var att vänja sig vid att hon kommer att behöva sitta i en rullstol resten av livet. 

Men hoppet fanns fortfarande kvar. 

En lång väg tillbaka

Att som tonåring hamna i rullstol var inte lätt, och Victoria som hade varit så glad över att få komma tillbaka till skolan kom hem förkrossad och ville inte tillbaka. Hon hade blivit retad, och det tog extremt hårt på henne. 

Hennes föräldrar däremot,  tröstade henne och lovade att hon inte skulle sitta i rullstolen för alltid. 

Och hela familjen höll hoppet uppe, och motiverade Victoria till att hålla motivationen levande. 

Det var hennes bröder som fick henne att utmana sina gränser till slut. Syskonen växte upp vid en sjö, och Victoria hade alltid älskat att simma, men nu skulle hon aldrig göra det igen. Trodde hon… 

En dag slängde hennes bröder ned henne i poolen, och även om det till en början varit läskigt, hittade hon snabbt tillbaka till kärleken för vattnet. 

Hon kände sig plötsligt fri, och var, till hennes stora förvåning, fortfarande väldigt bra på att simma. 

Från koma till världsrekord

Så bra att hon 2012 hade kvalificerat sig till Paralympics i London, där hon plockade hem tre silvermedaljer och ett guld i 100 meter frisim, och satte ett nytt världsrekord i 100 meter fritt.

I samband med det uppmärksammades hennes inspirerande historia, och hon blev intervjuad i tv och tidningar, och fick åka runt och föreläsa.

Men historian slutar inte här, för Victoria hade fortfarande hopp kvar om att en dag kunna gå igen. 

Hon hittade Project Walk, ett center som specialiserat sig på att hjälpa förlamade människor att gå igen. Hon och hennes mamma flyttade tillfälligt tvärs över landet för att ge henne bästa möjligheterna till rehab. 

Men det blev tufft för familjen att bo så långt ifrån varandra, så de kom på en annan plan istället. De öppnade istället det första Project Walk-programmet på östkusten, så att både Victoria och andra i hennes område kunde få chansen. 

Gav aldrig upp hoppet om att kunna gå

Trots det var läkarna fortfarande skeptiska till att hon skulle kunna gå, och sade till familjen att de inte skulle satsa några pengar på det. Då svarade de helt enkelt bara med att pantsätta huset för att ha råd med projektet. 

Och all deras slit skulle till slut ge utdelning, och den 11 november 2015, 9 år efter hon insjuknat, tog hon nu sitt första ostadiga lilla steg. Hon satt fastspänd i en sele, och tränarna hjälpte till att flytta hennes ben. 

Men det var allt hon behövde. Hon tränade 6 timmar om dagen, och långsamt blev hon bättre och bättre. Hon kunde gå med kryckor, och bara fem månader senare, släppte hon kryckorna helt. 

– Det går inte att säga varje dag är perfekt. Att gå är fortfarande utmanande och jag har fortfarande en svår nedsättning. Jag bär stöd på benen, följer ett träningsprogram 2-3 timmar om dagen om de dagar då mina ben känns mer förlamade har jag min rullstol och kryckor bredvid. Men min kamp är nu mindre synlig, berättar hon för ESPN.

Vägen har varit enormt påfrestande, och det är inte många som vet precis hur mycket som har krävts för att hon idag tagit sig dit hon är. 

– Men allt detta är värt det. Det hade gått 10 år sedan jag kunde se någon i ögat, istället för att stirra på allas rumpor hela dagen. 

Vilken otrolig resa, och vilken stark och inspirerande kvinna hon har blivit! Vi önskar henne lycka till i framtiden, med allt hon vill ta för sig av i livet!