Tonårssonen gnällde om sitt “kämpiga” liv – nu skrattar tusentals åt pappa Jespers fyndiga svar

Ett Facebook-inlägg har spridits i rekordfart sedan det skrevs den 6 juli, och har idag över 20 000 gilla-markeringar.

Inlägget är skrivet av svenske Jesper Andersson, pappa till två tonårspojkar, och är skriven med glimten i ögat, men hade ett budskap som ändå lyckades röra upp mycket engagemang.

Dagligen får vi höra kommentarer och gnäll om att vi i Sverige har fått det så eländigt, och hur hemskt det är att som barn växa upp idag, och det var det som Jesper synade i sin text.

Han hade en dag tagit en bild på ett av sina tonårspojkars sovrum, och lät sen kreativiteten flöda.

Inlägget inleder med rubriken: Misären i Sverige.

Bilden är tagen i ett tonårsrum. I dag. I Sverige.
Dagligen läser vi om krig och naturkatastrofer, samtidigt som vi blundar för sanningen i vårt eget land.

Ägaren till rummet vill vara anonym, låt oss kalla honom Vilmer. Han är snart tonåring och vittnar om det fasansfulla som pågår.

”Snart kommer jag inte ens fram till sängen, var ska jag då sova ?”

På golvet i rummet ligger drivor av träningskläder, strumpor, kalsonger och damm. Synen chockar mig. Ingen ska behöva leva så här 2017 tänker jag.

Skrivbordet är belägrat av rentvätt, glas och godispapper.

”I går blev jag tvingad att bära in rentvätten själv på mitt rum”, snyftar Vilmer.

”Det blev bara för mycket, jag fick vila en lång stund”

Mina tankar går osökt till barnarbete.

Han fortsätter berätta;

”Maten, jag vet inte vad jag ska börja…”

Här orkar inte Vilmer fortsätta. Vi tar en paus, men när han börjar berätta igen framträder en fruktansvärd bild av varierande kost med inslag av både fisk och grönsaker.

Efter att ha ätit lunch halva veckan på Subways är Vilmer idag orolig om pengarna ens räcker till ett ’meal’ eller om han tvingas avstå kakan som ingår.

Nu sliter Vilmer fram sin mobil och visar WiFi-signalen. En plupp!

”Nu är det ändå bra”, säger han.

Även om han har svårt att prata om det så ber jag han berätta om tiden innan fiber.

”Det fanns stunder som vara otroligt svåra, Ping runt 100ms”



”Då var det ändå ingen annan i huset som fick använda internet”

Jag lämnar Vilmer framför sina två 24” skärmar, men kan inte undgå att notera att datorn delas med hela familjen.

Även om Vilmer menar att ingen annan ändå får använda den så är det en otrolig stress för honom att känna det ändå KAN inträffa att datorn är upptagen och således tvinga Vilmer att titta på Youtube på sin nya Samsungtelefon.

Nu börjar det bli för mycket även för mig och jag orkar inte fortsätta dokumentera när han börjar berätta om att behöva duka av, gå och lägga sig etc.

Jag lämnar Vilmer, men undrar, hur länge orkar våra barn i Sverige?

Jesper berättar att texten skrevs med kärlek, och att det kanske inte riktigt är en sann beskrivning av hans egna söner.

– Jag skrev det här en dag när jag var på jävligt bra humör. Det roliga är att Vilmer som det handlar om är nästintill exemplarisk. Han har alltid skött sina läxor själv och lagar sin egen mat. Så det är egentligen inget som stämmer. Det var bara några smågrejer som jag spann vidare på, berättar Jesper för Expressen.

Men det verkar som att det i alla fall gett en stor skara människor ett gott skratt och en tankeställare. Värt att tänka på tycker vi, dela artikeln om du håller med!