Kvinnan har precis fött barn – men familjen har ingen aning om vad som väntar dem i spjälsängen

Finns det något bättre än att se en nyfödd bebis ligga i en barnsäng? Vi tror inte det. Om det inte finns en överraskning förstås – en överraskning som förändrar allt.

Theresa Slater hade precis genomgått sin första förlossning, och naturligtvis kom hela hennes familj för att se det söta barnet. Men vad de inte visste var att de skulle mötas av sitt livs största överraskning.

Youtube
Youtube

Theresa och hennes man hade beslutat sig för att dölja överraskningen för sina familjer, och lyckades hålla hemligheten under hela graviditeten. De pratade aldrig om ämnen som rörde graviditeten, som till exempel som när barnet var beräknat eller vilket kön det var. Det var endast paret själva som visste om deras barn skulle bli en pojke eller flicka.

När de anhöriga kom till sjukhuset, var alla såklart väldigt spända på att se det lilla barnet. Men när de kom närmre insåg de att det inte bara låg ett barn i barnsängen – det var två!

Youtube
Youtube

Denna glada överraskning resulterade i en explosion av glädje, och släktingarnas ansiktsuttryck talar för sig självt – dessa tvillingar är redan så älskade av sin familj!

Kvinnan som vägde 218 kg fick inte åka karusell – tog då beslutet som förändrade hennes liv

Lexi och Danny Reed är ett ungt och lyckligt par som bor i Indiana, USA. Hon är 26 år gammal och han är 28.

Men deras kraftiga övervikt är något som har förhindrat dem i vardagen under många år. På deras bröllop vägde Lexi hela 218 kg, och Danny “blyga” 127 kg. De älskar varandra, med vikten begränsade dem väldigt mycket.

Instagram / fatgirlfedup
Instagram / fatgirlfedup

När paret en dag befanns sig på en nöjespark fick Lexi plötsligt nog.

– Jag hade sett fram emot den dagen länge, eftersom jag tycker om att åka berg- och dalbanor. När vi stått i kö länge, och äntligen kom fram till vagnarna, förklarade personalen att jag var för tung. Jag fick inte åka. Det var fruktansvärt pinsamt, förklarar hon.

Hon berättar också att hon dagligen var rädd för att möbler skulle gå sönder, och att de åt ca 4 000 kalorier om dagen. De motionerade aldrig och grönsaker fanns sällan på menyn. Allting de åt var antingen stekt, friterat eller snabbmat.

Men på nöjesparken i januari 2016 fick hon nog.

Instagram / fatgirlfedup
Instagram / fatgirlfedup

De ändrade sina kostvanor och började träna. Hela deras relation fick ett helt nytt motto och inriktning.

Hittills hade deras största gemensamma intresse varit att äta snabbmat.

– Vi kunde gå och äta buffé på en kinesisk restaurang, för att sedan beställa mer mat när vi kom hem, berättar Danny.

Nu har det bytt ut sina matdejter till träningsdejter. Lexi dokumenterar deras framsteg på hennes Instagram Fatgirlfedup (överviktig tjej har fått nog)

Instagram / fatgirlfedup
Instagram / fatgirlfedup

De började sin förändring i januari 2016, och drygt ett år senare har Lexi gått ned 110 kg. Danny har tappat 32 kg.

Danny berättar att deras första delmål var att undvika skräpmat i 30 dagar, men de lyckades hålla i det betydligt längre än så.

De tränar fem till sex gånger i veckan, och istället för att tycka att det är jobbigt ser de träningen som dagens höjdpunkt.

Paret lagar ofta mat tillsammans, och de händer att de lagar till exempel pizza eller hamburgare – men väljer då att göra det med nyttigare ingredienser.

Instagram / Fatgirlfedup
Instagram / Fatgirlfedup

– Danny och jag jobbar fortfarande med oss själva varje dag. Vi är inte färdiga än, även om vi siktade betydligt lägre än så här i början. Många små steg blir tillsammans väldigt stor skillnad. Det är fantastiskt, berättar Lexi.

Instagram / fatgirlfedup
Instagram / fatgirlfedup

Det går knappt att tro att det är samma personer här, skillnaden är verkligen enorm!

Deras leenden har en helt annan värme idag – håller du inte med?

Läkarna ville att hon skulle göra abort på grund av huden – nu bevisar hon att alla hade fel

När 23-åriga Stephanie Turner föddes, stod det snabbt klart att hon hade den obotliga sjukdomen Harlequin ichthyosis. Den ärftliga hudsjukdomen är ovanlig, och många barn överlever inte till vuxen ålder. Stephanie hade dock tur – hon var en av de som mot alla odds överlevde.

Sjukdomen gör Stephanies hud tjock, röd och känslig, och kräver att hon behandlar med olika mediciner och sjukgymnastik. Hon blev mobbad under uppväxten och fick utstå både glåpord och dömande blickar från omgivningen. Men trots detta, var hon fast besluten att leva ett vanligt liv.

Idag är 23-åringen gift och har två barn. Stephanie är faktiskt den första och enda personen med Harlequin ichthyosis som fått barn, och till en början var läkarna väldigt negativa och ville att hon skulle göra abort.

– Läkarna visste ingenting. Jag var den första med min sjukdom som ens övervägde att skaffa ett barn, berättar Stephanie för Barcroft TV.

Stephanie bestämde sig, mot läkarnas inrådan, att behålla barnet. Och tur var väl det. Det visade sig nämligen att graviditeten lindrade hennes symptom, och nio månader senare föddes sonen Willie.

– Graviditeten var helt underbar. Jag hade så mycket energi och min hy blev mycket bättre, säger hon.

Bara åtta månader efter hennes första barn, blev hon gravid igen. Denna gång med en dotter, som senare skulle få namnet Olivia. Varken Willie eller Olivia har Harlequin ichthyosis, och hela familjen är idag väldigt lyckliga tillsammans.

Se mer av Stephanies livshistoria i klippet nedan, och dela om du också tycker att hon är en inspiration för sin omgivning.

Pedofiler försökte kidnappa sönerna, men räddades tack vare mammans livsviktiga knep

Fyrabarnsmamman Jodie Norton delade nyligen med sig av ett blogginlägg som har fått människor världen över att tänka en extra gång på den gamla varningen: “ta inte emot godis från främlingar”.

Du har garanterat hört den varningen förr. Den lär barn att främlingar är farliga, men vad händer de gånger då barnen faktiskt befinner sig i fara och behöver hjälp av en främling?

Jodie förklarar därför den nya varningen i sitt blogginlägg, och avslöjar också hur den nya varningen räddade hennes två söner från att bli kidnappade.

Instagram / Time Well Spent Today
Instagram / Time Well Spent Today

Jodie hade precis gått in i duschen när hon kände en skrap smärta i sin vänstra äggstock. Hon kunde med nöd och näppe ta sig ut ur badrummet, och tog med sig sina fyra barn och körde dubbelvikt till akuten.

Mitt i dimman av all smärta fick hon reda på att hennes granne skulle kunna hämta upp de två äldsta sönerna, tioårige CJ och åttaårige T-Dawg, och köra dem till skolan. Hon lämnade därför pojkarna utanför sjukhusrummet där de skulle sitta och vänta på grannen.

Jodie tänkte inte mer på den saken, eftersom att hon var övertygad över att grannen hade hämtat upp dem bara fem minuter senare. Det var inte förrän sönerna kom hem från skolan som mamma Jodie fick veta vad som egentligen hade hänt…

Så här skriver hon på sin blogg:

Instagram / Time Well Spent Today
Instagram / Time Well Spent Today

”Det var inte förrän efter mina pojkar kom hem från skolan som jag fick veta att det hade blivit väldigt sena till skolan. Jag hade misstagit mig, och trott att grannen skulle köra från sitt hus (inte någonstans längre bort), så mina två pojkar satt utanför akutrummet i 40 minuter. Inte de 5 minuterna jag hade planerat med.

Deras berättelse om vad som hade hänt när jag dumt nog hade lämnat dem ensamma, gjorde mig både äcklad och tacksam.

På dessa 40 minuter fick mina två söner uppleva sitt första möte med de läskiga, perversa främlingar som de hade blivit varnade för hela sin uppväxt. Medan de satt på den där bänken hade en vuxen kvinna och två män kommit fram och frågat om de skulle kunna “hjälpa dem genom att gå till badrummet där hennes pojkvän gömde sig från läkaren, och se om de kunde övertala honom att komma ut och få behandling.”

Ja, jag är helt seriös. Det var vad de sa.

Till och med efter att CJ hade svarat: “Nej, tack”, fortsatte de.

“Snälla? Ni kan på riktigt rädda hans liv om ni bara går in i det där badrummet och säger åt honom att det är säkert att komma ut.”

CJ berättade att han svarade på alla frågor med “Nej, tack”, innan de till slut gav upp. Strax därefter kom min granne och mina pojkar hoppade in i hans bil, men innan hann de se en tredje man komma ut från badrummet och sätta sig i bilen med de andra huliganerna och köra därifrån.

Min ilska och chock förvandlades dock till oerhörd tacksamhet, när jag hörde CJ citera trygghetsregeln vi satt upp i familjen för inte så länge sedan. Den hjälpte honom att lista ut att dessa skummisar inte var snälla. Mer specifikt, ett tips för att identifiera en ‘skum person’.

CJ: “Mamma, jag visste att de var skumma personer eftersom de bad oss om hjälp. Vuxna ber inte barn om hjälp.”

Har du någonsin hört talas om konceptet av skumma personer? Skumma personer är de nya främlingarna. Pattie Fitzgerald, skaparen av Safely Ever After, säger: “Sluta säga till dina barn att de inte ska prata med främlingar. De kanske måste prata med en främling en dag. Lär dem istället vilken typ av främlingar som är säkra att prata med.”

En av hennes riktlinjer för att veta vilka som är dessa “skumma personer”, är regeln som CJ kom ihåg: skumma personer ber barn om hjälp. Om en säker vuxen behöver hjälp, ber de en annan vuxen. Inte ett barn.

Den här upplevelsen har gjort mig tacksam att vi hade gått igenom detta tidigare, men den har också gjort mig mer beslutsam att fortsätta ge igenom dessa säkerhetsregler. Regelbundet.

Frasen “kunskap är makt” gäller utan tvekan våra barns säkerhet. Vi vet att vi inte alltid kan vara fysiskt närvarande för att skydda våra barn från allt – jag är säker på att du ligger sömnlös över detta precis som jag. Men vi kan lyfta dem och ge dem självsäkerhet genom att lära dem vad de kan göra i situationer som dessa.

Jag vet att vårt nästa familjemöte kommer inkludera CJ som lär sina syskon om hur man identifierar en skum person, och vi föräldrar som fyller igen kunskapsluckorna med saker vi upptäckte genom denna erfarenhet. Det finns exempelvis ingen anledning att vara artig mot en vuxen som får dig att känna dig obekväm.

Jag delade hela den här upplevelsen med er så ni kan lära er av den. Som vi har gjort. Om du redan har satt upp trygghetsregler, se till att gå igenom dem igen. Och glöm inte bort konceptet av en skum person, för helt ärligt: våra barn växer upp i en värld som är full av dem.”

Instagram / Time Well Spent Today
Instagram / Time Well Spent Today

Jodie uppdaterade senare sitt inlägg om att polisen hade kontaktats, och att det just nu pågår en förundersökning.

Jodie var modig och delade sin skrämmande berättelse med andra vuxna, allt för att barnen ska hålla sig trygga. Det är precis som Jodie säger: ”Man kan inte alltid vara med dem, men man kan ge dem kunskapen de behöver att klara sig själva.”

Vi hoppas att idén om skumma personer sprids så att fler modiga barn som CJ vet precis vad som ska göras i en läskig situation som denna.

Mamman tror att klippningen ska sluta i katastrof för son med autism, tills hon förstår vad frisören gör

Deirdre O’Dwyer är mamma till 16-årige Evan, en tonårskille som har grav autism. Evan kan inte prata, och för att få vardagen att fungera måste allt vara planerat. De allra minsta överraskningarna kan få bägaren att rinna över för Evan, och när detta händer har Deirdre lärt sig att hantera situationerna med både tålamod och kreativitet.

https://www.facebook.com/photo.php?fbid=1476886525655183&set=pb.100000015503323.-2207520000.1496686265.&type=3&theater

De senaste 14 åren har Evan gått till samma frisör för att klippa sig. Frisören Donncha O’Connell förstår sig på Evans behov, och är villig att göra det lilla extra för att få honom att känna sig bekväm.

Nyligen var det återigen dags för Evan att klippa sig, men den här dagen gick något snett. Evan vägrade sitta still i frisörstolen och var uppenbart orolig. Men som tur var, visste Donncha exakt vad som behövde göras.

Donncha visste att bilen var Evans trygga punkt, och att han brukade lugna ned sig när han väl satt sig i sätet. Därför bestämde sig Donncha för att klippa Evans hår i bilens baksäte – allt för att 16-åringen skulle känna sig så trygg som möjligt.

Mamma Deirdre blev såklart väldigt rörd över frisörens fina gest, och tog fram mobilkameran för att föreviga ögonblicket.

https://www.facebook.com/photo.php?fbid=1552440664766435&set=pcb.1552440948099740&type=3&theater

Fotografierna på Evans ovanliga frisörbesök spred sig snabbt över nätet, och snart hade tusentals sett bilden och hyllat Donncha för sitt kreativa tänkande.

– Jag förväntade mig inte detta, men jag är så glad att det sprider medvetenhet. Anledningen till varför jag delade det var för att våra liv är utmanande varje dag, och den här vänliga och enkla gesten gjorde min lille pojkes dag så mycket enklare, säger mamma Deirdre.

Evan och Deirdre kommer fortsätta stöta på hinder i vardagen, men det är onekligen skönt att veta att det finns människor som Donncha därute som står redo att ställa upp när det behövs.

Här är restaurangen som gör fel på din beställning – anställer bara demenssjuka servitriser

När man går på restaurang tar man det som en självklarhet att få den rätt man har beställt. Men på “The Restaurant of Order Mistake” är det tvärtom – sannolikheten att du kommer att få det du beställt är mycket liten. Anledningen är enkel. Servitriserna kommer inte ihåg vad du har beställt.

Yahoo Japan
Yahoo Japan

Restaurangen med det unika konceptet provade sin ide mellan 2-4 juni, och hade ett speciellt mål – de skulle anställa personal med demenssjukdomar. “The Restaurant of Order Mistake” ligger i Tokyo och vill, förutom att bjuda sina gäster på god mat, förändra allmänhetens bild av de som lider av demenssjukdomar.

Yahoo Japan
Yahoo Japan

Många är av uppfattningen att en demenssjuk person står utanför samhället, och inte längre kan tillföra eller bidra. Människorna bakom “The Restaurant of Order Mistake” ville bevisa för omvärlden att de hade fel.

Twitter / Mizuho Kudo
Twitter / Mizuho Kudo

Den japanska matbloggaren Mizuho Kudo var en av många som valde att besöka den unika restaurangen. Och trots att hon beställde en hamburgare, men istället fick gyoza dumplings, vittnade hon om att restaurangen präglades av skratt och god stämning. Maten var dessutom mycket god, och servitriserna såg ut att njuta av sitt arbete.

Yahoo Japan
Yahoo Japan

Om man går in på restaurangen med ett öppet sinne, kommer man inse att de som lider av demenssjukdomar kan vara funktionella medlemmar av samhället. Det här projektet är inte bara unikt, utan också något som ger demenssjuka en chans att bidra till samhället igen. Vi hyllar den fenomenala idén, och hoppas att fler väljer att ta liknande initiativ.

Främlingen såg autistisk man bryta ihop på flygplatsen – räddade dagen med en enda fråga

27-årige Russell Lehmann har ägnat det senaste decenniet till att tala och sprida medvetenhet om olika funktionshinder. Han har själv autism, och vet av egen erfarenhet hur jobbigt det kan vara när omgivningen inte visar förståelse eller medkänsla.

Men nyligen, var Russell med om en upplevelse på flygplatsen som påminde honom om hur snälla och goda människor faktiskt kan vara.

Han bestämde sig därför för att dela med sig av sin historia på Facebook. Så här skriver han:

https://www.facebook.com/Lehmann.Russell/photos/a.483278081730191.112750.443679739023359/1455625441162112/?type=3&theater

“Det här är David. Han jobbar för American Airlines. Jag kommer aldrig glömma den här mannen så länge jag lever.

Efter mitt flyg blev försenat och jag missade mitt byte för andra gången på två dagar, fick jag det värsta sammanbrottet i mitt liv på Reno-Tahoe International Airport. Han råkade hitta mig hopkurad bakom en tom biljettdisk.

Jag grät ögonen ur mig, gungade fram och tillbaka samtidigt som mina muskler drog ihop sig i en snabb takt. Jag svettades, hyperventilerande, samtidigt som min kropp darrade av skräck.

David kom lugnt fram till mig och frågade, med den största medkänsla, vad som var fel. Jag kunde knappt förmå mig att säga någonting. Jag tror jag mumlade: ‘Jag vet inte. Jag kan inte tänka, jag har autism.’ Han hukade sig ned bredvid mig och berättade att det fortfarande fanns ett sätt för mig att ta mig till Cincinnati senare den kvällen, och därför göra det möjligt att hålla mitt tal dagen därpå.”

https://www.facebook.com/Lehmann.Russell/photos/a.443681032356563.106258.443679739023359/1449290358462287/?type=3&theater

“Under ett ögonblick av obeskrivlig mental plåga och ångest, visade den här mannen mig medkänsla. Den här mannen visade att han brydde sig. Han erbjöd sig till och med att köpa en pizzabit åt mig till lunch!

David erbjöd sig att boka om mitt flyg, och han gav mig lite betänketid. Jag berättade för honom att jag var rädd för att mina symptom skulle förvärras om jag klev ombord på ett annat flyg, d.v.s. ett tätt omslutet utrymme som är fullt av en omfattade mängd stimuli.

Efter ungefär 10 minuter kom David fram till mig igen, denna gång tillsammans med piloten till planet jag kunde välja att åka med.

David hade uppmärksammat piloten och hela besättningen på min situation, och han hade tagit på sig att rensa ut en hel rad så att jag kunde ha mitt eget utrymme för mig själv under flygningen. Piloten var också otroligt vänlig, och påminde mig om att det jag upplevde bara gav mer trovärdighet till det budskap jag spred. Till liven jag berör.

Jag beslutade mig senare för att åka med det flyget. Jag var den första att gå ombord och David följde mig in i planet, och introducerade mig för besättningen. Jag skakade och grät fortfarande, men den här gången grät jag av tacksamhet. Om det inte hade varit för David, hade jag aldrig satt mig på planet.”

https://www.facebook.com/Lehmann.Russell/photos/a.827904973934165.1073741825.443679739023359/1202001003191225/?type=3&theater

“Det här inlägget handlar inte om autism. Det handlar om att göra det rätta. Om att vara en god medmänniska. Om att acceptera andra och sträcka ut en hand till någon i nöd, även om de är främlingar.

Varenda en av oss är en medborgare i samhället, och det är vår PLIKT som sådana medborgare att stötta varandra, speciellt om en individ behöver hjälp.

Visa vad du är gjord av. Bry dig. Stå över allt bråk. Var modig och öppna ditt hjärta. Uppfyll dina moraliska uppgifter som en människa.

Var som David.”

https://www.facebook.com/Lehmann.Russell/photos/a.483278081730191.112750.443679739023359/1131029343621725/?type=3&theater

Vi måste hålla med Russell – om fler vore som David skulle världen garanterat vara en bättre plats. Dela med dina vänner för att inspirera fler att följa i Davids fotspår!